Flemingsbergsskogen, 15 km

Otroligt att sån här fin natur finns vid Flemingsbergs station. Trevlig tur med möjlighet både till bad och fika, alltid ett plus.

Start: Visättra sportcentrum, T-bana till Flemingsberg 
Slut: Samma
Sträcka: Ca 15 km, två tredjedelar stig och resten grusväg eller cykelväg 
Betyg: 4

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Planen vara att springa från Skanssundet, men förseningar på pendeln gjorde att jag missade bussen från Tumba med 3 minuter. Som vanligt låg kartan glömd hemma men jag var ändå sugen på att upptäcka något nytt. Kom på att jag hört talas om stigar i Visättra, så hoppade på pendeln tillbaka mot Flemingsberg. när man går ut från stationen känns det osannolikt att det ska finnas några större skogspartier i närheten, men en vänlig man visade mig vägen till Visättra sportcentrum. Väl där fanns det gratis kartor över Flemingsbergsskogens naturreservat, perfekt!

Jag började med att springa vänster och följa det gula spåret på fina skogsstigar. Efter några kilometer mötte den det grönmarkerade spåret och jag svängde vänster längs grusstigen. Inte så kul löpning och jag var lätt irriterad över att den ursprungliga planen gått i kras. Men sen svängde spåret in i skogen och följde en fin stig. Total omvärdering av dagen, det här var ju toppen!

Fin stig, den här dagen tar sig!

En passage på spänger över en mosse och sedan vidare över hällar och gles tallskog bättrade på humöret ännu mer. Det doftade skvattram (tror jag) och miljonprogrammens hus kändes mycket avlägsna.

På spång över mossen

Efter ett tag mötte jag Sörmlandsleden och svängde sen höger in på ett grönt spår som kallades Stenbergsleden. Terrängen öppnade upp sig och stigen gick genom en hage och sen i en viadukt under en väg. När inte skogen skuggade längre kom värmen som en chock! Jag stapplade fram till Sundby gård och köpte en glass inne i kafét. Buffélunchen såg riktig god ut, det kanske får bli ett besök hit nån gång när jag är mindre svettig.

Isglass för att överleva värmen

Energin kom så smått tillbaka och jag fortsatte på en liten stig längs udden till vänster om kaféet. Här var det rena hinderbana bland alla träd som bävrarna hade fällt. Passerade en kanotklubb och fortsatte att följa en stig längs stranden. Den ledde tillbaka till den stora vägen som jag korsade och sprang genom Stensättra fram till den gamla Sockenvägen. Glad överraskning att Sockenvägen var en grusväg, hade befarat asfalt. Passerade en sten med käppar lutade mot sig, om jag minns rätt kallades den Stöttestenen i ett utslag av Göteborgsk humor.

Stöttestenen

Inne i skogen igen blev värmen hanterbar och stigen fin. Sprang förbi en skylt som hänvisade till en fornborg och gjorde ett besök där. Det kan verkligen rekommenderas! Man såg fortfarande spår av murarna, och det är fascinerande att tänka på att människor bott här för över tusen år sedan.

Mur vid fornborgen

Sista biten tillbaka till Visättra var mer av transport på grusväg, med stora ekar som uppiggande inslag. Vid sportcentrumet ville fötterna inte röra sig längre i hettan, så det blev buss en kilometer tillbaka till pendeln :-).

Sammanfattningsvis var det en riktigt fin tur och det känns som det finns fler stigar att upptäcka i Visättra. För oss utan bil är det också lycka med naturreservat så nära pendeltåget!