Paradiset Huddingeleden och Sameslingan, 13 km

Paradiset är ett av Stockholms finaste naturreservat, och här lär du inte vara själv på helgerna. Man kan kanske inte njuta av ensamhet, men av roliga stigar, glittrande sjöar och varierande natur!

Start: Pendel till Huddinge, sen buss till hållplats Bruket.
Slut: Samma som start
Sträcka: Ca 13 km, i princip bara stig.  
Betyg: 4

Det är strålande väder denna första helg när Corona-pandemi verkligen känns av på riktigt. Länder runt om i världen inför i princip utegångsförbud, och jag undrar hur länge till vi får rör oss fritt här hemma. Bäst att ta vara på solstrålarna! Bestämmer mig för att åka till Paradiset. Det är lite tidskrävande med SL, men väl värt det en så här fin dag. Sagt och gjort, jag tar pendel till Huddinge och buss till Bruket. Där finns en skylt mot Paradiset, och Huddingeledens markeringar dyker strax upp. Efter en halv kilometer på väg genom stugområdet är jag framme vid entrén till Paradiset. Bara en sån sak.



Entré till Paradiset



Fin stig direkt från start

Stigen är jättefin och strax möter jag en löpargrupp som varit betydligt morgonpiggare än jag. De ser sådär friska och glada ut, inspirerande, och jag tänker att jag nog har en fin tur framför mig. När stigen möter Brinkslingan svänger jag höger, och entusiasmen dalar väl något. Lerigt, bred stig och lite nedfallna träd blockerar vägen. Jaja, det är bara någon dryg kilometer med bröt fram till Paradisets huvudentré och den stora parkeringsplatsen. Har inte sprungit förbi här förut, så blir lite överväldigad över hur mycket människor det är! Fler som vill passa på att njuta av naturen så länge det går, och det är ju egentligen positivt. 

Fortsätter Sameslingan söderut bland rötter, stenar, barn och hundar. Lägger på minnet att om jag springer här igen ska jag testa den mindre stigen som går längre österut och snuddar Trehörningens västra spets. När Sameslingan viker av till vänster avtar trängseln och stigen blir också som finast. Springer på över hällar och myrar, och letar mig sen fram längs Långsjöns strand. Här är det flera grupper med korvgrillare och pick-nickätare, de har verkligen hittat en fin plats för ett lunchstopp.

Långsjön

Häll-selfie

När Sameslingan möter Sörmlandsleden springer jag fel och viker av åt höger. Glömde bort att det först skulle vara en vänstersväng innan högersvängen in på Huddingeleden. Men det var ett lyckat misstag, för omvägen bjöd på vacker löpning och av en slump träffade jag på vänner som cyklade mountain-bike längs Sörmlandsleden. Vi diskuterade väder, vind och vägval innan svetten kallnat och det var dags att sätta fart igen. Upptäckte mitt misstag och vände tillbaka för att följa Huddingeleden förbi Klagomuren. Den här delen rekommenderar jag verkligen, mjuka barr på stigen och solstrålarna silade in genom glesa tallar. Ren njutning.

Hurra för Huddingeleden!

Nydraget

Innan leden är framme vid Näset viker jag in på en mindre stig. Tanken är att springa en kort rundslinga, men en blick på klockan får mig att lägga om planen. Bussen går bara en gång i timmen, här gäller det att lägga på en rem för att hinna. Det är ett enda virrvarr av stigar, och jag är inte riktigt säker på var jag är. Fiskar fram mobilen och får använda kompassappen för att hitta ut till leden vid Erstaberg. Svänger sen av på en "genväg", men tappar snart bort den stigen och får följa kraftledningen. Att jag aldrig lär mig att det går så mycket snabbare att följa de markerade stigarna när det är bråttom. Men med tre minuter till godo når jag busshållplatsen! Äter en lyxig Hard bar som jag fått av min cyklande kompis, och känner att det här var en riktigt fin dag i Stockholms natur.  

Startade vid Bruket och sprang sedan motsols (rosa markering)